Förlossningen
Just nu sover vår lilla prins så ska försöka sammanfatta förlossningen och min upplevelse av den innan han vaknar igen. Mammas pojke redan efter 12 dagar.
Den 9/1-24 skulle jag åka till Mönsterås, för att träffa min barnmorska samt göra en hinnsvepning. Vår lilla kille var nämligen beräknad den 4/1-24 så hon skulle se om hon kunde trigga igång något. Dock lyckades hon inte nå min livmodertapp, men när hon tog ut sina fingar kom det något hon trodde var fostervatten. Min barnmorska ringde direkt till Kalmar BB och under eftermiddagen åkte vi in på en kontroll i hopp om att få stanna.
Vi fick inte stanna kvar utan dem trodde bara det var rikligt med flytningar.
Så Nicke och jag åkte och tog en fika och sedan åkte vi hem igen.
Kvällen var lugn. Jag lagade kvällsmat och kollade film. När jag sedan skulle lägga mig vid 22-23 tiden började jag känna värkar. Jag trodde det var förvärkar då jag inte hade känt något överhuvudtaget innan, men det visade sig vara förslossningsvärkarna som hade startat. Nicke ringde tre gånger till Kalmar BB som tyckte jag skulle ta två alvedon och lägga mig. Nicke klockade mig och värkarna blev tättare och tättare och vid klockan 1.30 åkte vi in.
Dem gjorde en ny kontroll på mig och det visade sig att jag var öppen 7cm, vilket var väldigt ovanligt för en först föderska, men nu äntligen fick vi stanna kvar.
Jag började ta ett varmt bad tillsammans med lustgas, men det hjälpte inget. Ville slänga lustgasen åt helvete om man säger så. Sedan kom vi in på vårt rum där vi fick tillbringa många och långa timmar. Det kom in en läkare och satte en epidural på mig, vilket jag inte heller tyckte hjälpte. Hade fortfarande smärtsamma värkar, men Nicke tyckte jag var lite lugnare.
En stor eloge till min älskade sambo som var en ängel och stöttade, peppade och gav mig kärlek under hela förlossningen hade inte klarat det utan honom.
Jag minns inte så mycket av förlossningen när värkarna blev värre och värre. Jag minns att jag var rädd tyckte det var en otroligt läskig upplevelse. Hela förlossningen har blivit ett trauma för mig. Jag minns hur jag klankade ner på mig själv, för att inte barnet kom ut fortare. Jag minns hur mycket jag saknade min egen mamma i det läget och ville ha henne hos mig. Jag minns hur trött jag var efter att inte ha sovit på över ett dygn, hur jag ville ge upp och hur jag bad dem dra ut bebisen. Kände att detta vill jag aldrig uppleva igen.
Jag tyckte att det var extremt svårt att krysta och Nicke såg huvudet på bebisen åka ut ett flertalet gånger. Bebisen tyckte också det var jobbigt i slutet och hans ctg skönk mer och mer. Nicke gav mig lustgas, för att stabilsera upp det.
Det kom även in läkare som kollade läget så tillslut valde dem klippa mig, för att hjälpa bebisen ut.
Klockan 14.32 kom han ut vår August, Jan, Östen Nilsson. Han var 51 cm lång och vägde 3372 gram. Helt perfekt!
Mina upplevelser efter förlossningen och hur jag mått efter kommer i ett annat inägg.
Ha det fint!
