Min kämpe!
Denna kvinna, denna otroligt vackra kvinna är min mamma och hon är en stor förebild här i livet. Hon är den person jag känner som alltid är positiv oavsätt vad, hon är den person som är snäll mot allt och alla och trots att hon är en kämpe sätter hon alltid andra före sig själv.
När jag var 10 år fick min mamma sjukdomen MS (inte den MS som går i skov utan den aggresiva varianten). Läkaren sa till mig att man kommer kunna leva ett vanligt liv med denna sjukdom. 15 år senare känner jag mig totalt grundlurad då varje dag har varit en kamp för mamma och familjen.
De första åren gick helt okej, mamma jobbade lite, körde lite bil, gjorde saker i hemmet osv, men orken tog snabbt slut vilket kunde leda till lite humörsväningar. Åren gick och sådär 9-10 år senare fick hon sluta jobba, sluta köra bil, vila mer och rullator började användas.
Idag sitter min älskade mamma i rullstol på heltid, delar av hennes kropp har börjat säga ifrån, hon kan inte äta/dricka utan sondmatas, hon är tröttare och sjukdomen har satt sig på talet. Trots detta möter du alltid en kvinna med ett leende på läpparna och en kvinna som har nära till skratt. Hon kämpar dagligen med denna extremt äckliga sjukdom, men hon klagar aldrig. Hon är en kämpe och min förebild och någon gång i livet vill jag bli precis lika stark som du mamma.
Jag kan bli tokig på folk som klagar över det minsta lilla som "jag har huvudvärk", "Det är varmt ute", "Det är för kallt ute", "Jag trivs inte på mitt jobb". Har du huvudvärk drick mer vatten och ta en panodil, är det för varmt eller kallt ute ta på dig eller av dig mer, trivs du inte på ditt jobb sök annat. Det finns så många energitjuvar i världen, men när jag kollar på min mamma vet jag. Jag vet att det finns betydligt värre saker att klaga på. Hade jag varit mamma hade jag inte varit vid lika gott mod som hon är, men hon är en kämpe och hon är den bästa jag vet.
Jag älskar dig mamma och tillsammans är vid starka, jag kommer aldrig lämna din sida.
